Någon som kommer ihåg?

Våren 1996 satt jag som klistrad framför TV:n och kikade på Skuggornas hus och tokryste för att det var så läskigt! Igår traskade jag om bibblan (i vanlig ordning) och lånade hem serien för en liten tur längs minnenas väg. Efter att ha sett det första avsnittet kan jag konstatera: det är fortfarande läskigt.

Just nu...

* går The Vaccines på repeat repeat repeat.
* vill jag också ha en hund som heter Portvakten och som dricker kaffe. För ytterligare detaljer läs Jokern av Markus Zusak.
* önskar jag att det skulle komma en tv-serie som var en blandning mellan Downton Abbey och Twin Peaks.
* vill jag traska omkring och sparka bland gula löv.
* faller jag för första kärleken som alltid. Läs Jellicoe Road av Melina Marchetta.
* önskar jag att jag satt oftare under stjärnhimlen och tänkte.
* längtar jag lite till jul.

Bokigt tokigt

Kombinationen av att vår bokhylla står i hallen (vilket innebär att jag passerar den ungefär hundra gånger per dag) och att jag kanske inte är världens mest ordningssamma person har lett till att...

... saker och ting som nödvändigtvis inte riktigt hör hemma i en bokhylla har flyttat in.

Man kan faktiskt säga att problemen börjat stappla sig på höjden...

... och på sina ställen helt enkelt urartat. 

Jag säger att det är jag som stökat till för så är det verkligen! Emil verkar helt sakna den förmågan, det är faktiskt lite intressant att betrakta. Kort och gott så var det helt enkelt dags för en bokhylleomgång.

Funderade fram och tillbaka om jag skulle färgsortera. Vi hade det i förra lägenheten och tyckte mycket om det men sen hade helt plötsligt alla färgsorterade bokhyllor och det hela kändes lite avslaget (töntigt, jag vet!). I slutändan fick det bli en kombination, jag förde ihop vissa färger men höll inte färgsorteringen slaviskt samt höll ihop alla serier oavsett färg. Valde även att separera skönlitteratur och facklitteratur nästan helt vilket jag aldrig gjort i hemmahyllan. Kort sagt så gick sorteringen ut på att det ska vara så lätt som möjligt att hitta. Hujja va jag blivit praktisk av mig.

Så till lite boklig inspiration!

Först ut, min absoluta favoritbokhyllefilm (även om jag måste erkänna att det inte är en genre jag är särskilt bevandrad i).



Jämfört med den bokhylleomgången känns som min dust med dammvippen igår som en piss i Mississippi :)

Nästa på tur är en boksäng! Fri tolkning på ordspråket "En bokälskare går aldrig till sängs ensam" månne?

Foto: Yusuke Suzuki

Det är fotografen Yusuke Suzuki som stått bakom kameran. Man får verkligen kika in i en värld av lek i många av Suzukis fotografier. Magiskt fina.

Mr Perswall har kommit med en ny fototapet.

Foto: Mr Perswall

Tapeten heter "Library - Colourful knowledge" och är designad av Mr Perswall/Kingham.

Sist ut är fotografen/designern Paul Octavious som kan det här med att stapla bokhögar för att uttrycka det milt. Eller vad sägs om det här...

Foto: Paul Octavious

Snipp snapp snut, så var sagan slut!

Vem* gillar inte Vem?

Stina Wirsén o du talangfulla kvinna! Från modeillustrationer till porträttprofiler, från lilla och stora nallen och de andra filurerna i Vem-böckerna till alla De små brokiga. Till synes så enkla illustrationer men så mycket djupt, så mycket känslor!

Här gömmer sig Näpen i skorppåsen i hopp om att fånga brödtjuven i Sockerbullen på Kruskakullen. En favorit!

Jag är kort sagt Stina Wirsén-förtjust. Big time. Och nu har Vem-böckerna kommit som film! Måste ses såklart så jag ordnade eftermiddagsmatiné igår.

Man skulle lätt kunna tro att det här har utvecklats till en filmblogg men icke! Frånvaron av pyssel beror på att jag håller på att sticka en oversized tröja som säkerligen skulle kunna passa som presenning för en medelstor båt, om man ser till storleken iaf.


* Apropå vem som inte gillar Vem-serien. Tills alldeles helt nyligen skulle jag ha sagt ingen men följande kommentar var postad under filmtrailern: "Tacka f-n för att man växte upp på nalle phu:s tid. detta hade gett mej men för livet!". Jag måste därmed poängtera att jag verkligen hoppas att det här inlägget inte lämnat alltför traumatiserande spår ;)

Tjingeling!

Mera Brontë

Jane Eyre rullar som sagt på biograferna och senare i år kommer en filmatisering av varje litteraturvetares våta dröm: Svindlande höjder.



Blev personligen inte så jättepeppad av trailern men det ska bli intressant att se ändå. Svindlande höjder är ju Svindlande höjder.

Cary Fukunagas tolkning av Jane Eyre var i alla fall fantastisk. Mijöerna, klippningen, färgpaletten, kläderna... yummie yummie yummie. Blev även imponerad av huvudrollsinnehavaren Mia Wasikowska. Tummen upp och 4 av 5 får den av mig.

Visst är systrarna Brontë och deras verk fascinerande? 2011 och de är fortfarande aktuella. Jag tror inte en grundkurs i litteraturvetenskap passerar utan att de nämns och senast idag högg DN tag i Mr Rochester (den manliga huvudpersonen i Jane Eyre). Någon som läst Anne Brontë btw?

En kväll av spetskragar

Ikväll är det äntligen dags! Ska gå och kika på Jane Eyre, bara att se kläderna och textilierna på trailern ger mig rysningar av välbehag :)

Illustrationer gånger 3

Norpade med mig Tony Diterlizzis senaste bok, Jakten på Wondla, sist jag var på bibblan, ni vet han som illustrerat Spiderwick. Och visst påminner färgskalan om John Bauer?

Som sagt, mitt hjärta klappar för Bauers bildvärld...

Fler illustrationer som viskar Bauer. Den här gången är det Johan Egerkrans som hållit i pennan. Är alldeles särskilt förtjust i Bäckahästen.

Illustration: Johan Egerkrans

Illustration: Johan Egerkrans

Illustration: Johan Egerkrans

Illustration: Johan Egerkrans

För att citera Tony DiTerlizzi: Never abandon imagination! 

Wall Art

Dagen började med slutkaffefilterkaos men fick snabbt en vändning mot det bättre när jag såg det här fina skuggspelet på köksväggen.

Och igår fick jag och min kollega ett glasäpple, alltså ett ätbart äpple men det såg ut som om det var gjort av glas. Har aldrig sett något liknande, det var som något hämtad ur en saga. Tänkte direkt på Ali Shaws Flickan med glasfötter. Min kollega fick äta upp äpplet.

Det är fredag och själv är man ledig. Jojomensan.

Kära tomten!

I år har jag faktiskt varit rysligt snäll. Ungefär så här snäll:

Alla bilder är hämtade från Sweet Fiber Yarns.

 
Snubblade över dessa fantastiska (fantastiska fantastiska fantastiska) garner av en ren lyckoträff. Sweet Fiber Yarns specialiserar sig på handfärgad lyx. Ren och skär garnkärlek.

Och ja, de har andra färger än grå men vem bryr sig?! ;)

Det där med in- och utsida

Samma berättelse, Jane Austens Emma,  men med olika ut- och insida (har blandat engelska och svenska upplagor och bland de sistnämnda skiljer sig även översättare mellan de olika upplagorna). Och det här är bara ett pyttelitet axplock av alla världens upplagor av just den här berättelsen!

Sånt här är så intressant tycker jag. De här böckerna har ju visserligen skiftande omslag men med liknande känsla och de flesta känner ju också till om inte just Emma i alla fall Jane Austen. Men bland andra böcker, ofta mindre kända, kan ju omslagen skilja sig som natt och dag om man jämför mellan olika länder.

Jag skulle kunna skriva hur länge som helst om det här. Dels hur vi väljer att läsa just den eller den där boken. Vad omslag skickar för signaler. Hur mycket en översättare påverkar en text. Om berättelser som överlever generationer. Tänk så mycket böcker som produceras hela tiden, vilka kommer våra barnbarnbarnbarnbarnbarns läsa och tänka "det där är en tidig 2000-tals roman"?

Förlag: Bonnier Pocket
Formgivare: Petra Börner

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Formgivare: Nina Ulmaja

Förlag: Dover Publications
Formgivare: Okänd

Förlag: Penguin
Formgivare: Jillian Tamaki

Förlag: Signet Classics
Formgivare: Okänd

Förlag: Pocket Penguin Classics
Formgivare: Okänd

Förlag: HarperPerennial
Formgivare: Okänd

Förlag: Wordsworth Editions Ltd
Formgivare: Okänd

Förlag: Vintage Classics
Formgivare: Okänd

Förlag: White's Books
Formgivare: Okänd

Alla bilder är hämtade från respektive förlags webbsida utom den sista som är hämtad från Waterstones.com.

Åsså mina två egna Emmy:sar i bokhyllan.

Förlag: Penguin Classics
Formgivare: Coralie Bickford-Smith

Förlag: Forum
Formgivare: Omslagsoriginal av William Beechey, detalj av porträtt föreställande Marcia Fox.

Visserligen...

... tjuvstart men är inte det här en fin gran så säg.

Såg filmen From time to time* i helgen och det var där denna gran stoltserade.


* Småputtrig film som påminner en hel del barndomsfavoriten Penelope en resa i tiden av Alison Uttley. Det är England, 40-tal, spöken och finaste Maggie Smith (oh så jag tycker om henne!). Kombinerat med en kopp te och en stickning så blev det en trevlig stund.

Tre stadier

Som värsta sportreportern har jag besökt stickkorgen och tagit pulsen på tre projekt.

Uppvärmning/Uppstart

Dom på Strikk var snälla nog att fixa fram förra höstens Rowankatalog. Jag fick även en väldigt glad överraskning i form av en söt (och väldigt vass!) sax. Helt perfekt, den jag har sen förut är i det största laget annat än vid tygklippning. Ser ju ut som värsta slaktarsaxen i jämförelse :)

I katalogen gömmer sig mönstret till den här koftan:

Foto och design: Rowan

Nu väntar lite detektivarbete i form av garnletning samt provstickning. Ska förhoppningsvis hitta ett alternativt garn än det som föreslås eftersom garnkostnaden annars hamnar på nästan 1800. I det saftigaste laget enligt mig, jag menar det kommer ju ta lika många år att sticka den!

Halvvägs i mål

Bakstycke samt framstycken klara, krage och ärmar återstår. Sen ser en ekologisk bomullskofta dagens ljus.

Målgång

Del 1 i lintrilogin är klar. Jag kan förvarna att jag inte var på det mest seriösa fotografhumör när jag skulle fixa fram bildbevisen...

Jag testade till exempel att fotografera samtidigt som jag gjorde en bakåtkullerbytta. Eller försökte få tröjan att se ut som ett spöke...

Några något normalare bilder...

Summan av kardeumman: Lintröja från Strikk, stickad i färgen kitt. Väldigt enkelt och snabbstickat mönster, valde dock att gå ner ett halvt nummer i stickor även fast jag höll stickfastheten (modellen är ganska vid nedtill). Roligt var det och glad är jag att den är klar men är det inte uschligt svårt att sticka jämnt med lin ibland?

Över till studion.

Dags att ta sig i kragen

Höst var det! Dags att sticka värmande halskragar, märk plural för jag har haft lite svårt att bestämma mig. Efter några men och många om har valet slutligen fallit på dessa två:

Foto & deisgn: Tiny Owl Knit

"Ships & seaside" från Tiny Owl Knits. Är inte namnet helt fantastiskt så säg. Ships and seaside... jag drömmer mig bort till engelsk havskust. Kommer att passa finfint till min nya (ja helt ny är den inte, köpte den i maj men den känns pinfärsk i garderoben) eko-jacka. Om någon önskar vara kragkamrat med mig i höst så finns mönstret att köpa här.

Foto & design: The Purl Bee

Krage nummer två är från fantastiska The Purl Bee och går under namnet "Big Herringbone Cowl" och mönstret (fritt tillgängligt!) återfinns här. Jag hade tänkt sticka den redan i vintras men ibland blir projektlistan lite lång (läs miltals) i jämförelse med tillgänglig sticktid.

Förra året stickade jag däremot den här maffiga saken nedan fast i ljusgrått. Garnet, Mistral, var helt otroligt tjockt. Tror jag använde stickor 20 eller något sånt, inte så ofta man blir klar med ett projekt på en enda kväll. Mönster och garn finns att köpa från Strikk och den heter "Maffig fuskpolo".

Foto & design: Strikk

Nä, bäst att sätta igång å sticka dårå. Håller just nu på med nummer tre i lintrilogin.

Sticka lugnt!