Färdig, sort of

För några veckor sedan såg ett hörn av vår lägenhet ut så här:

Ni ser väl pysselhörnepotentialen? Lite second hand-inköp, rotande på vinden samt några burkar färg senare ser det nu ut så här:

Har inte riktigt bott mig in än. Första prio är att skaffa en lampa så att det kan pysslas natten lång, dagsljuset är ju något av en bristvara så här i oktober...

Skrivbordet (som såg ut så här innan) fick bli vitt. Jag funderade lite på om jag skulle måla insidan av lådorna i olika färger men det fick bli bänkpapperstyle istället:

String-hyllan kommer ursprungligen från Emils föräldrar och har även tillbringat en stor del tid i en replokal, numera glad pysselhörnebärare.

Lite förvaringsmöjligheter och favoritburken som jag fått från en kollega på mitt förra jobb. Det är det bästa med att få presenter, förutom att det ju (oftast) är sprallans fina grejer så blir ju presenten ett personminne. Så fort jag ser den här burken tänker jag till exempel på Eva!

En ny sak som jag inhandlat är ett bokstöd i form av ett rådjur från Züny, handgjort och i konstläder och väldans sött om ni frågar mig :)

Och givetvis har några kaniner fått flytta in. Hur skulle det annars se ut?!

Pyssla lugnt!

Fotobevis...

... på att det faktiskt pågår någon slags kreativ verksamhet här på gatan:

Ett stycke halskrage under produktion. Imorgon ska jag verkligen ta mig i kragen (ho ho ho) och kasta iväg en fotoblixt mot pysselhörnan som nu är färdisch.

I övrigt så är jag ungefär överförtjust i min nya eko-blus från HM med klädda knappar. Jag utropade väggkonst! (som i att ha blusen hängades på väggen som ögongodis) men Emil sa stopp och belägg.

Trevlig fredagkväll!

Kort om böcker

Fredrik Sjöberg recenserar Ulf Lundells nya roman i SvD: "'Allt är i rörelse' är ett fynd för alla som dricker mellan en och tre flaskor vin om dagen". Hoppsan!

Bonnierförlagen startar nytt i och med förlaget Mix med målgruppen 17-27 år. Förlaget ska satsa på "crossoverlitteratur" men jag tycker det verkar som hederlig YA-litteratur, eller? Så här säger Titti Persson, senior redaktör på Mix:

”Vi hoppas på att kunna minska glappet som vi upplever finns mellan ”vuxenböcker” och ”ungdomsböcker” och detta är också en typ av utgivning vi ser ökar stort i USA. Men där handlar crossover mycket om barn- och ungdomsböcker som även vuxna läser. Vi vill komma in från andra hållet. Åldern 17-27 ser vi mer som en mental ålder än en faktisk”.

Intressant hur som haver! Och jupp, jag skulle vilja jobba där ungefär hur mycket som helst.

Årets boktipsare ska utses och denna någon får ett helt tokigt bra pris. Alla kan nominera och alla kan bli nominerade! Ska finura på vem jag tycker ska vinna.

Och för alla med en inneboende litteraturkritiker finns nu booked.nu.

Det var allt!

Tjingeling!

Blommor och nobelprisdag

Även om hösten kommit för att stanna ända till vintern så blommor några av pelargonerna bestämt. Blir så tomt när man nattar dom för vintern, väldans tomt med tanke på att jag i princip bara huserar pelargoner. Någon som har tips på fin växtlighet som kan få flytta in så här i höstmörkret?

Och jippie för Tranströmer!

Med naturen som huvudroll

Okej, nu blir det superlativer. Har sett en barnfilm som berörde mig djupt ner i hjärterötterna, det var så otroligt (läs OTROLIGT) vackert foto. Regissören Luc Jacquet (Pingvinresan ni vet) har sagt att han med filmen ville berätta "about those little moments of happiness that nature can offer you". Och det är verkligen en stund av naturlycka han bjuder på. Jag ville flytta ut i skogen bums och bli kompis med min egen räv. Extra plus är att räven får vara en räv och inte en förmänskligad räv.



Dagens tips: avbryt allt ni håller på med och se "Flickan och räven" bums!

Knitting hardcore

Filt nu och då

Fråga inte hur (mystisk internetväg) men på något sätt så snubblade jag över den här bilden:

Bild: Mr Mudd and Mr Gold

En filt från Pendleton, inspirerad av gammal indiansk vävkonst. När jag såg den började kugghjulen så sakta snurra och stannade vid en gumma med namnet Märta-Stina och ett skolarbete som jag skrev när jag var... hur länge som helst sen.

Bild via Med pinner

Jag kommer inte ihåg så mycket detaljer från arbetet, det är Märta-Stinas fantastiska formspråk och färgval som bitit sig fast. Hon föddes i alla fall en bit in på 1800-talet och jag har för mig att hennes stickning uppmärksammades först efter hennes död. Ovan är en detalj från ett av hennes täcken.

Så. Otroligt. Vackert.

P.S. Med pinner är för övrigt en tokigt bra stickblogg. D.S.

I helgen har det målats. Och målats lite till. Och förhoppningsvis är det alldeles snart färdigmålat.

Hade en liten filmkväll igår och såg Mary & Max efter att ha fått den rekommenderad med stort R...



... en rekommendation som jag nu efter ha sett filmen bara kan fortsätta att föra vidare. Se se se! Vi blev alla berörda och lite gladare och skildes åt för natten med ett leende på läpparna.

Söndagkväll var ordet. Ska strax kila iväg på träning, sen måla klart lådorna och sen kika på Hjärtslag, väldans mycket film just nu :)

Trevlig kväll!