Rosetter

Foto från For the love

Snubblade på en tutorial till dessa (jag-vill-göra-dom-på-momangen)rosetter.

Söt sötare sötast

Personligen är jag inte så väggdekor:ig men det hindrar inte mig det allra minsta från att utropa "ack så sött" när jag ser Love Maes väggpynt.

De har även lite annat smått och gott, stickers och porslin till exempel. Även dessa grejer tillhör ack-så-sött-kategorin.

Och kanske det allra bästa, de har en blogg med roliga freebies. Till exempel dessa julklappsetiketter (okej, jag vet att det är lite fel årstid men dom är ju så söta!) som det bara är till å printa ut.

Alla bilder: Love Mae

Ett tips kan vara att om man ser något man gillar under freebies så hugg tag i det. Jag klickade nämligen glatt in där i morse för att skriva ut ett mönsterark som jag såg i höstas men tji fick jag, det fanns inte kvar.

Nu väntar lördagsfrukost! Och om någon undrar varför jag verkar vara uppe med tuppen är det för att det i själva verket var jag som väckte tuppen i morse. Typ i alla fall. Det samt att jag vinkade av Emil och vännen G som for mot Alperna med sina bräder i högsta hugg.

Oversized

Det är inte ofta jag använder ordet "maffigt" och än mer sällan jag ser på tv-programmet Go'kväll (det har hänt en gång) men här kommer en kombination av just maffigt och Go'kväll. Redo?

I höstas bytte jag kanal lite planlöst så där som man gör och hamnade på ett gör om mig-inslag i Go'kväll. Och jag kan bara inte sluta tänka på ett av halsbanden som stylisterna valt, se bildbevis nedan. I vanliga fall gillar jag oftast ganska nätta smycken och det här halsbandet måste väl ändå räknas till den direkta motsatsen till just "nätt" men jag oh så jag gillar.

Det är gjort av trä och bladguld och kommer från danska Monies. Här är tillhörande armband:

Bild från Monies

Lite som Tim Walkers foto av Lily Cole med jättepärlor.

Foto Tim Walker "Lily Cole and Giant Pearls" 2004

Eller som Tom Chungs trädiamanter.

Bild från Tom Chung

Mr Darcy here I come!

Här om dagen kom en ny stickbok som jag är lite nyfiken på. Det är Jennie Atkinson som står bakom designen i boken A Handknit Romance: 22 Vintage Designs with Lovely Details.

Själv skulle jag kanske skippa blomsterkorgen och hatten men jag tycker dom här topparna är riktigt pralinfina.

Bild från boken A Handknit Romance

Bild från boken A Handknit Romance

När jag ändå var i tagen snubblade jag även på magasinet Jane Austen Knits 2011. De få bilder jag sett från det verkar inte vara så inspirerande i mönsterväg (min Mr Knightley skulle nog smälla av om jag stickade en "handsome vest" till honom) men temat fick mig ändå att le. Jane Austen och Harry Potter verkar vara återkommande i garnvärlden. Hittade även en en virkbok på temat Austen med den ack så finurliga titeln Austentatious Crochet: 36 Contemporary Designs from the World of Jane Austen men med, hur ska jag uttrycka mig... mindre finurliga mönster... (i alla fall baserat på de bilder som presenterades via Amazon).

Bild från Jane Austen Knits, 2011

För att fortsätta på Austen-temat. Varför inte en 5-årsdagbok Jane Austen-style?

Mera Austen! HarperCollins har bett 6 författare att skriva moderna varianter på Austens romaner. Först ut är Joanna Trollope som ska göra en rewrite av Förnuft och känsla. Nästa på tur är Curtis Sittenfeld (oh happy day!) som ska ta sig an Förnuft och känsla.

Ännu mer Austen? Då går vi till bloggarkivet. För några månader sen snöade jag in på omslag till Austens Emma. 

Nu fortsätter söndagen med ett stycke utflykt och ett stycke födelsedagspresenttillverkning. Inge mer Austen dock.

Ha en fin dag!

Pysselmix!

Vad som är vad (samt bildkälla):

1. Shoppel Wolles Cashmere Queen i färgen kamel. Finns att köpa på Nysta.
2. My art gallery formgivet av Emelie Capman, kan inhandlas på Mokkasin.
3. Vintage Needlepoint kit från Liberty.
4. Kilkenny cowl från Quince & Co.
5. Broderiinspiration från Katie.cupcake.
6. Tyget Tilda Big Spot Lgt Blue som finns på Panduro.

Jag gillar ballonger. Jag gillar namnsdagar. Jag gillar Emil.

Och innan det blev något Emil och jag, dvs innan vi blev ihop för en si så där sju år sedan, ville jag fira hans namnsdag. Jag skrev ett meddelande på en ballong, kollade upp hans adress (vi gick i samma klass så det är inte så "stalker-aktigt" som det låter, promise) och la brevet på lådan. Precis när jag postade det så kommer jag ihåg hur magen gjorde små fjärilsvolter samtidigt som jag tänkte "ska jag verkligen göra det här?".

Andra som har koll på ballonger och meddelanden är inflated/deflated. Nr 1 är min favorit. Önskar att min chef tyckte det var en god (på gränsen till briljant faktiskt) idé att jag gick omkring med den istället för min vanliga namnbricka. En ballong säger så mycket mer liksom ;)

Bilderna är hämtade från inflated/deflated

Och det var Hello I'm Tiger som tipsade om dessa ballongpraliner från allra första början, för övrigt en riktig bloggpärla till inspiration.

Miranda July jag hyllar dig!

"Of course the truth wouldn´t be sweetly concealed in a motto, because I wasn't in a fairytale or a fable. I shut my eyes and absorbed the silent whoomp that always accompanies this revelation. It's the sound of the real world, gigantic and impossible, replacing the smaller version of reality that I wear like a bonnet, clutched tightly under my chin. It would require constant vigilance to not replace each person with my own fictional version of them."

It chooses you, Miranda July, s. 40

Jag gillar (som i verkligen tycker om gillar) Miranda July. Det känns lite tryggt på något sätt. Jag kanske inte har ett favoritband (jag säger att jag gillar låtar), jag har inte läst alla Joyce Carol Oates romaner fastän jag brukar säga att hon är en av mina favoritförfattare om någon pressar mig. (Fast å andra sidan, vem har det... läst alla Oates romaner det vill säga, den kvinnan är Produktiv). Jag kan inte ens säga vilken min favorittandkräm är men jag kan med hela mitt hjärta säga: Jag gillar Miranda July. Eller om man ska vara petig så gillar jag väl Miranda Julys verk men det låter så torrt när det handlar om något så sprudlande som VERKLIGEN GILLAR.

Första novellen jag läste av henne, Simklubben, kom inseglandes i mitt liv genom brevinkastet, lite illa kopierad och tillsammans med ett brev (dock inte från Miranda July utan från herr J). It was love at first sight. Om någon skulle vilja bli kär själv så gömmer sig den novellen tillsammans med massa andra noveller i samlingen No one belongs here more than you (svenskt titel Ingen hör hemma här mer än du). Boken svänger sig med egen webbsida å allt. Det är poetiskt och roligt, skört och brutalt på en och samma gång. Jag gillar mixern av den totala mänskliga ensamheten och vår strävan att ändå mötas och bli lite mindre ensam.

Nu har July dykt upp med en ny bok, It chooses you, som är en intervjubok. I den varvas intervjuer med människor som annsonserat i the PennySaver (typ Tradera fast i pappersform) med hennes egna (livs)funderingar och arbetet med filmen The Future. Läs! Fast läs novellsamlingen först.

Miranda Julys värld presenteras även i filmform = jippie! Först ut är Me and you and everyone we know, en film som har några år på nacken. Kom typ... 2005 eller nått.



Hennes senaste, The Future, har sorgligt (uttalas skandalöst) nog inte visats på någon biograf i Uppsala. Fyris jag håller tummarna!



Sist men inte minst, ett litet sammanträffande. I torsdags fick It chooses you följa med hem från bibblan tillsammans med Obrehts Tigern i Galina. Visst är dom fina?

Jag har för övrigt tappat rösten och säger allting viskandes (och eftersom det är ganska jobbigt att ens viska så försöker jag säga så lite som möjligt vilket i och för sig inte är så svårt eftersom jag är sjuk, hemma från jobbet och sitter ensam i en soffa). När man viskar så låter allting väldigt viktigt på något sätt, som om man berättar små hemligheter fastän man bara svarar på en enkel fråga. Samtidigt är det som alla ord följs av ett tyst frågetecken.

Emil: Är du vaken?
Jag: (Letar runt i mitt inre för att se om jag verkligen är vaken, sedan letar jag en stund efter min röst och viskar sedan fram): Ja.... (?)

Lite svårt att förklara i skrift. Tänk om rösten aldrig kommer tillbaka? Inte för att jag tror det (faktiskt inte) men då skulle jag vara tvungen att alltid gå runt och viska och ställa tysta frågetecken.

En klänning, ett år. Inspirerande indeed!

The Uniform Project har några år på nacken men är hur som haver intressant, inspirerande och idéväckande!

Foto: The Uniform Project

Våren 2009 bestämde sig Sheena Matheiken för att hon skulle bära samma svarta klänning varje dag under ett helt år (!) och varje dags outfit skulle dessutom vara unik. Med projektet lyfte hon fram en diskussion kring hållbart mode och samlade in pengar till barn vars föräldrar inte hade ekonomiska förutsättningar att låta barnen gå i skola.

Det finns en video där alla årets kreationer finns samlade. Kika kika kika!

Jag blir så inspirerad och glad av såna här grejer. Tänk vad en person kan göra för att hjälpa så många andra! Okej hon var väl inte själv själv på det här projektet men summan av kardemumman är att allt startade med en idé och ett år senare fick 221 barn möjlighet att börja skolan.

Man undrar ju också... hur många klänningar behöver man (läs jag) egentligen?

För övrigt.. På torsdag drar livskamrat Emil till Japan för att åka bräda och även jag själv har klickat i en ansökan om semester (och har fått godkänt alla dagar utom en (!)... hoppas det är ett chefsligt missförstånd) och ska *trumvirvel* PYSSLA! Har aldrig haft en pysselsemster förut och peppen är, hur ska jag uttrycka mig?..... PÅ TOPP!

Filt nu och då

Fråga inte hur (mystisk internetväg) men på något sätt så snubblade jag över den här bilden:

Bild: Mr Mudd and Mr Gold

En filt från Pendleton, inspirerad av gammal indiansk vävkonst. När jag såg den började kugghjulen så sakta snurra och stannade vid en gumma med namnet Märta-Stina och ett skolarbete som jag skrev när jag var... hur länge som helst sen.

Bild via Med pinner

Jag kommer inte ihåg så mycket detaljer från arbetet, det är Märta-Stinas fantastiska formspråk och färgval som bitit sig fast. Hon föddes i alla fall en bit in på 1800-talet och jag har för mig att hennes stickning uppmärksammades först efter hennes död. Ovan är en detalj från ett av hennes täcken.

Så. Otroligt. Vackert.

P.S. Med pinner är för övrigt en tokigt bra stickblogg. D.S.

Bokigt tokigt

Kombinationen av att vår bokhylla står i hallen (vilket innebär att jag passerar den ungefär hundra gånger per dag) och att jag kanske inte är världens mest ordningssamma person har lett till att...

... saker och ting som nödvändigtvis inte riktigt hör hemma i en bokhylla har flyttat in.

Man kan faktiskt säga att problemen börjat stappla sig på höjden...

... och på sina ställen helt enkelt urartat. 

Jag säger att det är jag som stökat till för så är det verkligen! Emil verkar helt sakna den förmågan, det är faktiskt lite intressant att betrakta. Kort och gott så var det helt enkelt dags för en bokhylleomgång.

Funderade fram och tillbaka om jag skulle färgsortera. Vi hade det i förra lägenheten och tyckte mycket om det men sen hade helt plötsligt alla färgsorterade bokhyllor och det hela kändes lite avslaget (töntigt, jag vet!). I slutändan fick det bli en kombination, jag förde ihop vissa färger men höll inte färgsorteringen slaviskt samt höll ihop alla serier oavsett färg. Valde även att separera skönlitteratur och facklitteratur nästan helt vilket jag aldrig gjort i hemmahyllan. Kort sagt så gick sorteringen ut på att det ska vara så lätt som möjligt att hitta. Hujja va jag blivit praktisk av mig.

Så till lite boklig inspiration!

Först ut, min absoluta favoritbokhyllefilm (även om jag måste erkänna att det inte är en genre jag är särskilt bevandrad i).



Jämfört med den bokhylleomgången känns som min dust med dammvippen igår som en piss i Mississippi :)

Nästa på tur är en boksäng! Fri tolkning på ordspråket "En bokälskare går aldrig till sängs ensam" månne?

Foto: Yusuke Suzuki

Det är fotografen Yusuke Suzuki som stått bakom kameran. Man får verkligen kika in i en värld av lek i många av Suzukis fotografier. Magiskt fina.

Mr Perswall har kommit med en ny fototapet.

Foto: Mr Perswall

Tapeten heter "Library - Colourful knowledge" och är designad av Mr Perswall/Kingham.

Sist ut är fotografen/designern Paul Octavious som kan det här med att stapla bokhögar för att uttrycka det milt. Eller vad sägs om det här...

Foto: Paul Octavious

Snipp snapp snut, så var sagan slut!

Illustrationer gånger 3

Norpade med mig Tony Diterlizzis senaste bok, Jakten på Wondla, sist jag var på bibblan, ni vet han som illustrerat Spiderwick. Och visst påminner färgskalan om John Bauer?

Som sagt, mitt hjärta klappar för Bauers bildvärld...

Fler illustrationer som viskar Bauer. Den här gången är det Johan Egerkrans som hållit i pennan. Är alldeles särskilt förtjust i Bäckahästen.

Illustration: Johan Egerkrans

Illustration: Johan Egerkrans

Illustration: Johan Egerkrans

Illustration: Johan Egerkrans

För att citera Tony DiTerlizzi: Never abandon imagination! 

Tilda Swinton

Foto Tim Walker för W Magazine

Tilda Swinton är bara så vacker! Min favoritfilm med henne är Orlando. Här är ett klipp med den underbara labyrintscenen.

Mer?
För mer Tim Walker, här är hans hemsida. Han leker med proportioner på ett så himla ni-måste-se-sätt i vissa av bilderna.
Fler Tim-tagit-kort-på-Tilda finns i W Magazine.
För mer Tina, kika på Orlando eller någon av hennes andra filmer.

Och det var Volang som öppnade upp porten till Tim Walker för min del från första början.

Leende och jämfotahopp

Det är såna här grejer som får mig att hoppa jämfota av lycka och bubbla som sockerdricka.

Lynne som driver bloggen Tea For Joy har gjort den här animationen till sin shop Papermash (som är som en påse lördagsgodis av absolut bästa sort i sig, men mer om det senare). Nu: filmen!



Fint värre! Och glad blir man.

Mer Papermash!

"Don't ask me about this wine I have no idea but enjoy!".
"This wine could be terrible but the label is so pretty!".
Söta vinetiketter, perfekt för såna som mig som har noll koll på vin.

Skulle gärna få finnas på ett kontor nära mig, hålslagare som gör hjärtan.

Mera sött i form av stämpel.

"I have many dreams". Tejp på topp!

Älskar listor? Yes ma'am!

Nu finns det bara tre anteckningsböcker i den här serien men jag får en fläkt av 1800-talsroman där någon febrilt tecknar ner ett öde i bok efter bok efter bok. Men det kanske bara är jag ;)

Alla bilder är hämtade från Papermash.

Nu är det fredag och själv ska jag tillbringa en del av dagen i snickarboa, det hör inte till vanligheterna kan jag säga.

Trevlig fredag!

I bring you colour!

Eller inte jag men väl ett inredningsreportage i Sköna hem.

Foto Hans Bjurling för Sköna hem

Visst blir man fantastiskt glad?! Personligen skulle jag inte vilja bo så färgglatt men jag tycker ändå rummet är helt underbart. Soffan skulle jag allt bra vilja norpa med mig till framtida pysselrum. Funkar Cmd+C månne?

Jag är nog ingen riktig inredningsmänniska*. Visst tycker jag om att ha det fint men jag tycker inte om att gå i affärer och jag avskyr att leta saker (med undantag för garn som jag kan lägga åtskillig energi på att leta men det är fortfarande inte roligt). När jag väl köper något vill jag att det ska hålla för alltid så att jag inte ska behöva ge mig ut igen och leta. Hålla-för-alltid-mottot krockar lite med tråkigt-att-leta-känslan (som i att det tar tid att hitta ngt som man kan tänkas sig ha i huset hela livet) men det förstnämnda vinner ändå.

Mer inspiration men av ett helt annat slag. Via Annika Bäckströms blogg fick jag nys om Ignacio Torres magiska fotoserie Stellar. Ta en kik vettja, det är makalöst fint.

Tack för idag, slut för idag som min lågstadielärare skulle säga.

* En inredningsmänniska tänker jag är en person som kollar mycket i tidningar, läser bloggar om inredning och tillbringar mkt tid att införskaffa grejer till hemmet. Läste i DN om ett par som tillbringar hela helgerna med att leta saker till sitt hem. Ungefär som jag vill tillbringa hela helgerna med att pyssla. Alltså är jag en pysselmänniska :)

Hatten av för Underbara Clara

Alla bilder är hämtade från UnderbaraClara.