Kläder och tokkonsumtion

Har läst Sofia Hedströms bok "Modemanifestet". Blev lite besviken eftersom jag hade förväntat mig en annan sorts bok, en bok som gick djupare in på ämnet konsumtion, men Hedström väcker en oh-så-viktig-fråga: vår slit- och slängattityd gällande kläder och vår överkonsumtion.

Jag gillade Vivienne Westwoods förord:

"... vi måste börja se kläders möjligheter och fylla dem med liv istället för att slänga bort dem efter att de burits några gånger. Jag blir alltid glad när jag ser en kille på gatan i samma kläder som förra gången jag såg honom. Hans kläder tillhör honom mer än affären de kom ifrån, han har fyllt dem med liv."

För så är det ju verkligen verkligen. Min mormor hade alltid samma örhängen och de var aldrig ett par örhängen, de var Mormors Örhängen.

Westwood framhåller också att vi inte bara kan gå över till att köpa eko-kläder även om det är prima ballerina, vi måste sluta tokkonsumera helt enkelt.

Väldigt tankeväckande var även de små citaten från tips-om-garderoben-böcker från 30- och 40-talet. Kommer inte ihåg på rak arm, var några veckor sedan jag läste ut boken, men det var i alla fall så totalt mycket färre plagg i den perfekta garderoben a la 30/40-tal än vad dagens mått anger, typ 3 klänningar.

Så summan av kardemumman: även om jag inte blev eld och lågor över boken så ger den en viktig tankeställare som tål att upprepas: tänk mer och shoppa mindre.